Till min mor och min far, min syster min bror, min vän och min granne...
Tidens timme är inne.... klockan är slagen; det här är för dig min vän.
Jag skriver för dig, jag andas jag ler och jag sjunger för dig; bara för dig så ger jag mitt allt. Mitt inre, min själ och mitt sinne. Så djupt ner i avgrunden studsar ett eko - av sorg och förtvivlan, av euforisk glädje. Genuint tittar du tillbaka, men du ser inte - hör inte - förstår inte; just därför kramar jag dig hårdare, jag älskar dig mer än livet!
Min själ är befläckad, oren och sval --- skärvor av alter egot reflekteras i grått höstljus.
Jag sjunger för dig, bugar och niger. Nothing makes sense! It is not supposed to!
Jag sjunger för oss min vän, en melodi, du sjunger med! Jag älskar dig mer än livet...
Det går tungt nu... jag försöker - famlar - words not invented. Fotsteg utan eko, utan eftertryck!
Jag ler åt dig, mitt hjärta ler - du är underbar och jag är tom. Din fullhet kan inte fylla mig. Jag somnar, precis efter manus. Jag är klar och du har en uppgift: tro mig - du är underbar - jag är klar, du blir kvar!
Ett sorl av kärlek, av framtidstro och lust...för dig min vän, bara för dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar