I samma sekund som den icke-vakna-realiteten får grepp om själen väcks ett inferno till liv.Aningar, fasor och inre demoner gör sig påminda, synliga.
Hjälplöshet, ångest och kval har kapplöpning inför en ofrivillig publik. Klockans brännande signal tar en till den vakna realiteten; och den accepterade "så-ska-det-vara-approachen i vardagens banala ekkorhjul tar överhand.".
- Bara för att det ska "vara så".
Klyschor äcklar och förgör, dess sanna natur irriterar....gnager!
Om jag riskerar att somna hamnar mitt innersta väsen bortom kontroll och styrning, där drömmar härjar fritt!
365 dagar av godtagande och förnekande svischar förbi medan en timmes själakramp kan likställas med en eon av vånda.
EGENTLIGEN VET JAG,men det är först när bekräftelsen kommer som sorgen och föraktet - besvikelsen - knackar på.
Först efter affirmation anses sorgen vara laglig.
